”Hårda tider har alltid varit en bra grogrund för medryckande musik och samhällsomstörtande motkultur.”

Musiken

Nonkonform Media släpper den musik vi själva uppskattar och har växt upp med. I en tid när internet och ”sociala” medier effektivt tagit kål på musikbaserade subkulturer i takt med att gatan, fritidsgården eller för den delen skolan förlorat sin roll som primär social arena och den psykiska ohälsan och det allmänna dåliga måendet hos ungdomen ökar, har vi den dåliga smaken att ana ett samband.

När vi var yngre kunde vi som upplevde att vi fötts eller existerade i motvind hitta ett sammanhang, en identitet och ett kamratskap i någon av de många tribala sammanhang som fortfarande fanns kvar. Musiken var ofta det som tonsatte det hela – genom den fick vi idéer, intryck, förströelse, styrka, motivation, något att göra och något som band oss samman. Det just vi hittade och som i olika skepnader följt oss genom livet var punken; ett spretigt paraply som inrymmer en mångfald av idéer, men vars bärande budskap kanske kan sammanfattas anti-etablissemang, anti-auktoritet och DIY-attityd.

Det är således i första hand punkrelaterad musik vi släpper. I synnerhet sådan som fortfarande har något litet rebelliskt över sig. Vi tror fortfarande att uppkäftig punkmusik kan fylla en funktion för arg ungdom, även om dess existensberättigande redan säkrats av åldrande nostalgiker.

Kulturen

Musiken är våra subkulturers sammanfogande kitt, på vilket vi hänger upp dess andra beståndsdelar, attityder och attribut. Subkulturer som uppstår till tonerna av punkmusik har genom åren chockat generationer av Siewert Öholm-figurer och stundom skakat samhällets fundament i sina grundvalar.

Punkens dampiga lillebror (i svensk kontext) skinheadkulturen gav under sin storhetstid upphov till diverse braskande rubriker, och under sent 80-tal samt tidigt 90-tal var den en veritabel nagel i ögat på såväl det politiska som det mediala etablissemangen. En kulturell, kreativ och delvis hårt politiserad rörelse som trots sin vitala potential skrämde, förlöjligades och fördömdes. Vi betraktar denna fortfarande hårt stigmatiserade era som kulturellt viktig. Under en tid då Sverige genomgick stora förändringar stämplades barn och ungdomar som vågade yttra ett ord om saken som den ultimata ondskans hantlangare och behandlades i bästa fall styvmoderligt – i värsta fall bemöttes de med hård statlig repression. Än idag används den här kulturella eran som ett slagträ i den allmänna samhälleliga debatten, och trots att skinheads numera är en kuriositet i gatubilden refererar man upphetsat till dem så fort man vill beslå sina politiska motståndare med associationsskuld. Säga vad man vill, men avtryck i historien gjorde de.

Vi ser det som vår uppgift att lyfta fram och belysa alla aspekter av punk-och skinheadkulturen, både den historiska och den idag levande. Inte bara genom att producera nya grejer, utan även genom att dokumentera, förvalta och presentera såväl en rik, subkulturell historia som färskt material.

Scenen

Med ”scenen” menar man ofta ett löst sammansatt fenomen där både aktiva och passiva aktörer inom en subkultur är deltagare. De svenska punk- och skinheadscenerna har båda genomgått stora förändringar sedan slutet av 70- och början av 80-talet, men har på något vis alltid överlevt. Ibland för att vindarna blåst åt rätt håll och det varit ”på modet” med kängor, hängslen, nitar och läder, och ibland tack vare ett fåtal eldsjälar och entusiaster som hållit glöden vid liv.

Subkulturerna existerar inte för sig själva utan böljar på många satt i takt och otakt med samhällsklimat och den allmänna diskursen, vilket skapar schismer och slitningar som sedan läker ihop till något annat, eller resulterar i nya subkulturella kroppar som samexisterar med de redan befintliga. Scenen är således under ständig förändring.

Så vad kan då vi bidraga med? Förutom produktion av kultur (till exempel text och musik) är vår ambition att i någon omfattning kunna arrangera spelningar eller andra sammankomster för likasinnade och andra som intresserar sig för punk- och skinheadkultur.

”Ni hatar oss, vi hatar er, vi har vår egen scen”